En mindre stad

Jag bodde vid den tiden i en mindre stad. En liten stad med småstadsbekymmer. En stad där ett nedlagt företag kan bli nyhetsstoff i veckor för lokaltidningen. En stad där alla tonåringar går på samma gymnasium och alla känner alla som är ute i svängen. Svängen bestod av två stycken dansställen. På fredagen när folk skulle ta den socialt påtvingade fyllan hänger man antingen på 18-årsstället eller om man hade flax, på diskot där det var 20-årsgräns. När uteställena stänger samlas alla kring den centrala pizzerian för att se på slagsmålen som som beställning bryter ut. Blir det ett stort slagsmål kallar poliserna på förstärkning från den större staden sju mil bort. Bolagssprit är ett begrepp som alla känner till men få dricker regelbundet. Istället är det någon som känner någon som kan tillhandahålla samma vara fast i dunk.

En stad där folket så länge som allmän rösträtt funnits hade låtit samma parti ha egen majoritet bestämma. Ändå går alla ut på första maj i denna folkrepublik och säger att allt är skit. Där växte jag upp. Det var ett naturligt samhälle där människor sköt sina hundar istället för att gå med dem till veterinären när de blev gamla. En stad där städare och vårdbiträden hade råd att bo i villor. En stad där man rynkar på näsan åt bredband eftersom "det räcker med text-TV". En stad där tjugofyraåriga tvåbarnsmödrar drar barnvagnen till Konsum i träningsoverall. Det enda modet som fanns där var vemodet. En stad där man åkte fem mil för att kunna köpa billigare toalettpapper och till och med såg det som ett helgnöje. En stad med överlag rätt så låga studieskulder. Där den medborgerliga friheten bestod i att man kunde välja mellan att bilda bo i en radon-enplansvilla från 60-talet eller mögelhyreshus med för mycket juggar. En stad där det bara finns en enda rulltrappa. En stad där man beställer kaffe med mjölk på kafeterian och inte någon Cafe Latte eller Café au lait. Möjligtvis kan någon som inte vill ha mjölk i kaffet beställa en "kaffe blatte" och då skrattar alla som hör det. Endast ett par timmar från Stockholm men på samma sätt tio år bort.
Då stan inte är stor kände man till varje flicka till utseendet och anseendet. Brudarna där i min ålder gick att dela upp i olika grupper. Den första delen var de som rökte, de som hade varit mest poppis i klassen för fem år sedan, de som släppte till tidigt, de som var snyggast när de gick i nian, de som tuggade tuggummi, de som lyssnade på eurodisco även efter dess storhetstid. De gifte sig alltsom oftast med någon idiot som var några år äldre, drog snart runt på barnvagnen till konsum.

De smarta tjejerna flyttade snabbt till någon större stad i närheten och glimrade upp. De som lämnade samhället hade på två månader i exil totalt anammat den nya stadens tungomål och livsstil för att distansera sig från sitt förflutna. Som de undertryckta varelser de hade varit levde de nu upp och blommade ut som de pärlor de var i studentstaden. Tog igen det missade festerna innan proven från gymnasiet, la sig på rygg var och varannan helg och kom till sist hem till födelseorten med någon Kristian i handen som pluggade ekonomi och hade khakibyxor och bakåtslickat hår som hon dansade med återvändardansen på jullovet. I denna kategori räknades också alla missförstådda, ibland halvmobbade, alltid sinnliga flickor med svarta kläder och lila hår som brukade hänga på stans enda riktiga skivbutik. I storstaden fann de sina likasinnade, kunde assimileras i anonymiteten och hitta sig själva. Inte sällan kunde de återfinnas några år senare som fotomodeller i Milano, skribenter på kvällstidningar eller liknande där de berättade om sin svåra uppväxt.

Resten av flickorna hamnade i komvuxträsket där de skulle ta igen det de hade försummat under skoltiden. I samma takt som deras baskunskaper och högskolekompetens ökade svällde också deras kroppar och växte deras bakdelar som lik ett vårdträd på bondgårdarna fick extra årsringar för var år. Från denna övergångsperiod slussades sen flickorna ut i antingen den första eller andra kategorin. Övergångsmatrisen mellan de olika tillstånden visade på en större risk att hamna i grupp ett ju längre tiden gick.