Min mamma sa alltid att just vår generation skulle erövra världen. Vi är nämligen de enda som både fick leka utomhus och har vuxit upp med naturlig datorvana. Med tilltron till allt gott som välmenande mödrar säger köper jag därför resonemanget och citatar det även i diskussioner då och då.Det där betyder alltså att jag har tangentborsvana sen lågstadiets Commodore-64, Nintendo och chipsfingrar blandat med 486-or och ordbehandling. Kanske inte rätt korrekt fingersättning om man konsulterar morfars korrespondantkurshäfte i maskinskrivning från sommarutedasset, men nog ett förbannat hackande som slår de flesta i snabbhet.
Därför ger jag skriftställarmässigt fan i isbergstekniker och lapidariska Lagerkvistar. Jag ser detta som ett stundens nedfångande på papper, tangerade talspråket, i riktning från tanken till talet, eller fördenskull också tomma intet. Tankar som aldrig fästs i ord utgör den semantiska manifestationens verkliga luntor med brödtext. Men förgängligt är lejonparten vad vad tänkt är som man går miste om det såfort nästa sinnesintryck dyker opp.
Men icke mer. Låtom oss offra på qwerty-altaret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar