
OK, man ska aldrig ifrågasätta en bra historia sägs det så låt oss för diskussionens skull säga att jag köpte historien rakt av om Il Papa. Nu kommer jag som Hemingway aldrig skriva noveller om foreller och nog inte heller bli kär i en baskiska. Ändå blev jag glad över att se termometern och alla tankeassociationer den väckte Det kändes tryggt att veta hur mina papper, mina hieroglyfer inte skulle försvinna förns vid 451 grader. Liksom klottret från de som begravdes i Pompeis aska lästes idag skulle orden finnas kvar även om mitt blod skulle koka. Berätta om och efter mig ich hela världen skulle veta, han var en stor man. I alla fall kanske ändå ung och lovande.
Nä, hur väl funkade ändå inte den lilla svarta boken som jag hade i fickan. Svart vaxdukspärm och rödmålade sidkanter. I den fanns nu nedklottrade sanningar och citat ur böcker jag hade läst, utryckta meningar som jag tänkt på och kanske kunde sno nån dag men omstöpta i en annan skepnad. Gatorna hade talat, viskat ord till mig och visat bilder som var värda mer än att bara glömmas bort sådär, likt sättet som man stirrar på en utryckande ambulans för att sekunden efter sen släppa det helt.

På samma sätt som ingen metall fick tas med på Kon-Tiki för att stöta sig med naturens lagar skulle min bok hållas ren från bläck hade jag bestämt. "Det är min förhoppning att jag enbart stiftets gråskala ska kunna färga världen genom mina allegorier" hade jag en kväll tjockt stångad proklamerat. OK, lite väl pretentiöst, men vaskamangöra? Plinius den äldre skrev i sin Naturalis Historia hur den grekiske målaren Apelles ofta ritade hästar. Minns ordagrant texten som skrämmande ofta har åberopats som källskrift: "I övrigt var det en ständig vana hos Apelles att aldrig tillbringa en dag så upptagen att han inte övade sin konst genom att draga ett streck, vilket från honom har övergått till ett ordspråk." Null dies sin linea. Det är det man måste ha i huvudet. Varje dag. Varje dag.
Sen gällde det att renskriva skiten nångång för att rädda tankarna från att suddas ut av tidens gång eller försvinna som utrivna sidor ägnade åt telefonnummer till nån Malin. Hon var förresten inte värd baksidan på det där pappret. Där rök en god idé eller kanske ett frö till en novell. Faktiskt fullt jämförbart med biblioteksbranden i Alexandria. För i helvete, var inte så billig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar